Other Translations: English , Srpski

From:

PreviousNext

Udāna 3.5 Innige Sprüche 3.5

Mahāmoggallānasutta Mit Mahāmoggallāna

Evaṁ me sutaṁ—So habe ich es gehört:

ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme. Einmal hielt sich der Buddha bei Sāvatthī in Jetas Wäldchen auf, dem Kloster des Anāthapiṇḍika.

Tena kho pana samayena āyasmā mahāmoggallāno bhagavato avidūre nisinno hoti pallaṅkaṁ ābhujitvā ujuṁ kāyaṁ paṇidhāya kāyagatāya satiyā ajjhattaṁ sūpaṭṭhitāya. Zu dieser Zeit saß der Ehrwürdige Mahāmoggallāna nicht weit vom Buddha, mit gekreuzten Beinen, den Körper gerade aufgerichtet, die Achtsamkeit auf den Körper im Innern fest verankert.

Addasā kho bhagavā āyasmantaṁ mahāmoggallānaṁ avidūre nisinnaṁ pallaṅkaṁ ābhujitvā ujuṁ kāyaṁ paṇidhāya kāyagatāya satiyā ajjhattaṁ sūpaṭṭhitāya. Der Buddha sah ihn dort meditieren.

Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi: Und da er diese Sache verstand, drückte der Buddha bei dieser Gelegenheit dieses innige Gefühl aus:

“Sati kāyagatā upaṭṭhitā, „Die Achtsamkeit auf den Körper verankert,

Chasu phassāyatanesu saṁvuto; bei den sechs Kontaktfeldern gezügelt,

Satataṁ bhikkhu samāhito, kann ein Mönch, der stets im Samādhi versunken ist,

Jaññā nibbānamattano”ti. das Erlöschen bei sich selbst erkennen.“

Pañcamaṁ.
PreviousNext