Other Translations: English

From:

PreviousNext

Saṁyutta Nikāya 12.32 Verbundene Lehrreden 12.32

4. Kaḷārakhattiyavagga 4. Das Kapitel mit Kaḷāra dem Adligen

Kaḷārasutta Mit Kaḷāra dem Adligen

Sāvatthiyaṁ viharati. In Sāvatthī.

Atha kho kaḷārakhattiyo bhikkhu yenāyasmā sāriputto tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmatā sāriputtena saddhiṁ sammodi. Da ging der Mönch Kaḷāra der Adlige zum Ehrwürdigen Sāriputta und tauschte mit ihm Willkommensgrüße aus.

Sammodanīyaṁ kathaṁ sāraṇīyaṁ vītisāretvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho kaḷārakhattiyo bhikkhu āyasmantaṁ sāriputtaṁ etadavoca: Nach der Begrüßung und dem Austausch von Höflichkeiten setzte er sich zur Seite hin und sagte zu ihm:

“moḷiyaphagguno, āvuso sāriputta, bhikkhu sikkhaṁ paccakkhāya hīnāyāvatto”ti. „Geehrter Sāriputta, der Mönch Phagguna mit dem Scheitelknoten hat die Schulung abgebrochen und sich wieder einem geringeren Leben zugewandt.“

“Na hi nūna so āyasmā imasmiṁ dhammavinaye assāsamalatthā”ti. „Dieser Ehrwürdige kann in dieser Lehre und Schulung keine Befriedigung gefunden haben.“

“Tena hāyasmā sāriputto imasmiṁ dhammavinaye assāsaṁ patto”ti? „Nun, hat der Ehrwürdige Sāriputta in dieser Lehre und Schulung Befriedigung gefunden?“

“Na khvāhaṁ, āvuso, kaṅkhāmī”ti. „Geehrter, ich habe keine Ungewissheit.“

“Āyatiṁ, panāvuso”ti? „Und in Zukunft?“

“Na khvāhaṁ, āvuso, vicikicchāmī”ti. „Ich habe keinen Zweifel.“

Atha kho kaḷārakhattiyo bhikkhu uṭṭhāyāsanā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho kaḷārakhattiyo bhikkhu bhagavantaṁ etadavoca: Da ging Kaḷāra der Adlige zum Buddha, verbeugte sich, setzte sich zur Seite hin und sagte zu ihm:

“āyasmatā, bhante, sāriputtena aññā byākatā: „Herr, der Ehrwürdige Sāriputta hat sich für erleuchtet erklärt:

‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānāmī”ti. ‚Ich verstehe: „Wiedergeburt ist beendet; das geistliche Leben ist erfüllt; was zu tun war, ist getan; es gibt nichts weiter für diesen Ort.“‘“

Atha kho bhagavā aññataraṁ bhikkhuṁ āmantesi: Da wandte sich der Buddha an einen Mönch:

“ehi tvaṁ, bhikkhu, mama vacanena sāriputtaṁ āmantehi: „Bitte, Mönch, sag Sāriputta in meinem Namen,

‘satthā taṁ, āvuso sāriputta, āmantetī’”ti. dass der Lehrer ihn rufen lässt.“

“Evaṁ, bhante”ti kho so bhikkhu bhagavato paṭissutvā yenāyasmā sāriputto tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṁ sāriputtaṁ etadavoca: „Ja, Herr“, antwortete der Mönch. Er ging zu Sāriputta und sagte zu ihm:

“satthā taṁ, āvuso sāriputta, āmantetī”ti. „Geehrter Sāriputta, der Lehrer lässt dich rufen.“

“Evaṁ, āvuso”ti kho āyasmā sāriputto tassa bhikkhuno paṭissutvā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho āyasmantaṁ sāriputtaṁ bhagavā etadavoca: „Ja, Geehrter“, antwortete Sāriputta. Er ging zum Buddha, verbeugte sich und setzte sich zur Seite hin. Der Buddha sagte zu ihm:

“saccaṁ kira tayā, sāriputta, aññā byākatā: „Sāriputta, ist es wirklich wahr, dass du dich für erleuchtet erklärt hast:

‘khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyā’ti pajānāmī”ti? ‚Ich verstehe: „Wiedergeburt ist beendet; das geistliche Leben ist erfüllt; was zu tun war, ist getan; es gibt nichts weiter für diesen Ort.“‘?“

“Na kho, bhante, etehi padehi etehi byañjanehi attho vutto”ti. „Herr, ich habe die Sache nicht in diese Worte und Ausdrücke gefasst.“

“Yena kenacipi, sāriputta, pariyāyena kulaputto aññaṁ byākaroti, atha kho byākataṁ byākatato daṭṭhabban”ti. „Sāriputta, ganz gleich, auf welche Art ein ehrbarer Mensch seine Erleuchtung erklärt – was er erklärt hat, sollte immer als solches betrachtet werden.“

“Nanu ahampi, bhante, evaṁ vadāmi: „Herr, habe ich nicht auch gesagt,

‘na kho, bhante, etehi padehi etehi byañjanehi attho vutto’”ti. dass ich die Sache nicht in diese Worte und Ausdrücke gefasst habe?“

“Sace taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: „Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘kathaṁ jānatā pana tayā, āvuso sāriputta, kathaṁ passatā aññā byākatā—‚Aber geehrter Sāriputta, auf welche Art hast du erkannt und gesehen, sodass du dich für erleuchtet erklären konntest:

khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyāti pajānāmī’ti. „Ich verstehe: ‚Wiedergeburt ist beendet; das geistliche Leben ist erfüllt; was zu tun war, ist getan; es gibt nichts weiter für diesen Ort.‘“‘

Evaṁ puṭṭho tvaṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘kathaṁ jānatā pana tayā, āvuso sāriputta, kathaṁ passatā aññā byākatā—

khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyāti pajānāmī’ti;

evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘yaṁnidānā, āvuso, jāti, tassa nidānassa khayā khīṇasmiṁ khīṇāmhīti viditaṁ. ‚Geehrte, weil die Quelle der Wiedergeburt versiegt ist, erkannte ich, als sie versiegte, „sie ist versiegt“.

Khīṇāmhīti viditvā—Aufgrund dieses Wissens

khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyāti pajānāmī’ti. verstehe ich: „Wiedergeburt ist beendet; das geistliche Leben ist erfüllt; was zu tun war, ist getan; es gibt nichts weiter für diesen Ort.“‘

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: „Und weiter, Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘jāti panāvuso sāriputta, kiṁnidānā kiṁsamudayā kiṁjātikā kiṁpabhavā’ti? ‚Aber was ist die Quelle, der Ursprung, die Wiege und die Herkunft der Wiedergeburt?‘

Evaṁ puṭṭho taṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘jāti panāvuso sāriputta, kiṁnidānā kiṁsamudayā kiṁjātikā kiṁpabhavā’ti?

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘jāti kho, āvuso, bhavanidānā bhavasamudayā bhavajātikā bhavappabhavā’ti. ‚Fortgesetztes Dasein ist die Quelle, der Ursprung, die Wiege und die Herkunft der Wiedergeburt.‘

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: „Und weiter, Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘bhavo panāvuso sāriputta, kiṁnidāno kiṁsamudayo kiṁjātiko kiṁpabhavo’ti? ‚Was ist die Quelle des fortgesetzten Daseins?‘

Evaṁ puṭṭho tvaṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘bhavo panāvuso sāriputta, kiṁnidāno kiṁsamudayo kiṁjātiko kiṁpabhavo’ti?

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘bhavo kho, āvuso, upādānanidāno upādānasamudayo upādānajātiko upādānappabhavo’ti. ‚Ergreifen ist die Quelle des fortgesetzten Daseins.‘

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: „Und weiter, Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘upādānaṁ panāvuso …pe… ‚Was ist die Quelle des Ergreifens?‘ …

sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ—Und weiter, Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

taṇhā panāvuso sāriputta, kiṁnidānā kiṁsamudayā kiṁjātikā kiṁpabhavā’ti? ‚Was ist die Quelle des Verlangens?‘

Evaṁ puṭṭho tvaṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘taṇhā panāvuso sāriputta, kiṁnidānā kiṁsamudayā kiṁjātikā kiṁpabhavā’ti?

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘taṇhā kho, āvuso, vedanānidānā vedanāsamudayā vedanājātikā vedanāpabhavā’ti. ‚Gefühl ist die Quelle des Verlangens.‘

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: „Und weiter, Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘kathaṁ jānato pana te, āvuso sāriputta, kathaṁ passato yā vedanāsu nandī sā na upaṭṭhāsī’ti. ‚Aber auf welche Art hast du erkannt und gesehen, sodass da kein Genießen von Gefühlen mehr war?‘

Evaṁ puṭṭho tvaṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘kathaṁ jānato pana te, āvuso sāriputta, kathaṁ passato yā vedanāsu nandī sā na upaṭṭhāsī’ti evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘tisso kho imā, āvuso, vedanā. ‚Geehrte, es gibt drei Gefühle.

Katamā tisso? Welche drei?

Sukhā vedanā, dukkhā vedanā, adukkhamasukhā vedanā. Angenehmes, schmerzhaftes und neutrales Gefühl.

Imā kho, āvuso, tisso vedanā aniccā. Diese drei Gefühle sind unbeständig,

Yadaniccaṁ taṁ dukkhanti und was unbeständig ist, ist Leiden.

viditaṁ, yā vedanāsu nandī sā na upaṭṭhāsī’ti. Als ich das verstand, war da kein Genießen von Gefühlen mehr.‘

Evaṁ, puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sādhu sādhu, sāriputta. „Gut, gut, Sāriputta!

Ayampi kho, sāriputta, pariyāyo, etasseva atthassa saṅkhittena veyyākaraṇāya: Den gleichen Punkt kann man auch auf diese Art kurz erklären:

‘yaṁ kiñci vedayitaṁ taṁ dukkhasmin’”ti. ‚Leiden umfasst alles Gefühlte.‘

“Sace pana taṁ, sāriputta, evaṁ puccheyyuṁ: Aber Sāriputta, angenommen, du würdest gefragt:

‘kathaṁ vimokkhā pana tayā, āvuso sāriputta, aññā byākatā—‚Aber geehrter Sāriputta, wie bist du befreit, sodass du dich für erleuchtet erklären konntest:

khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyāti pajānāmī’ti? „Ich verstehe: ‚Wiedergeburt ist beendet; das geistliche Leben ist erfüllt; was zu tun war, ist getan; es gibt nichts weiter für diesen Ort.‘“?‘

Evaṁ puṭṭho tvaṁ, sāriputta, kinti byākareyyāsī”ti? Wie würdest du antworten?“

“Sace maṁ, bhante, evaṁ puccheyyuṁ: „Herr, wenn ich so gefragt würde,

‘kathaṁ vimokkhā pana tayā, āvuso sāriputta, aññā byākatā—

khīṇā jāti, vusitaṁ brahmacariyaṁ, kataṁ karaṇīyaṁ, nāparaṁ itthattāyāti pajānāmī’ti.

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyaṁ: würde ich antworten:

‘ajjhattaṁ vimokkhā khvāhaṁ, āvuso, sabbupādānakkhayā tathā sato viharāmi yathā sataṁ viharantaṁ āsavā nānussavanti, attānañca nāvajānāmī’ti. ‚Weil ich innerlich befreit bin und alles Ergreifen aufgelöst ist, lebe ich achtsam, sodass Befleckungen mich nicht beflecken und ich nicht auf mich selbst herabsehe.‘

Evaṁ puṭṭhohaṁ, bhante, evaṁ byākareyyan”ti. So würde ich eine solche Frage beantworten.“

“Sādhu sādhu, sāriputta. „Gut, gut, Sāriputta!

Ayampi kho sāriputta, pariyāyo etasseva atthassa saṅkhittena veyyākaraṇāya—Den gleichen Punkt kann man auch auf diese Art kurz erklären:

ye āsavā samaṇena vuttā tesvāhaṁ na kaṅkhāmi, te me pahīnāti na vicikicchāmī”ti. ‚Ich bin mir nicht unsicher bezüglich der Befleckungen, von denen der Asket gesprochen hat. Ich habe keinen Zweifel, dass ich sie aufgegeben habe.‘“

Idamavoca bhagavā. Das sagte der Buddha.

Idaṁ vatvā sugato uṭṭhāyāsanā vihāraṁ pāvisi. Nachdem er geendet hatte, erhob sich der Heilige von seinem Sitz und ging zu seiner Hütte.

Tatra kho āyasmā sāriputto acirapakkantassa bhagavato bhikkhū āmantesi: Kurz nachdem der Buddha gegangen war, sprach der Ehrwürdige Sāriputta zu den Mönchen und Nonnen:

“pubbe appaṭisaṁviditaṁ maṁ, āvuso, bhagavā paṭhamaṁ pañhaṁ apucchi, tassa me ahosi dandhāyitattaṁ. „Geehrte, die erste Frage, die der Buddha mir stellte, hatte ich vorher nie erwogen, daher zögerte ich.

Yato ca kho me, āvuso, bhagavā paṭhamaṁ pañhaṁ anumodi, tassa mayhaṁ, āvuso, etadahosi—Aber als der Buddha meiner Antwort zustimmte, dachte ich:

divasañcepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, divasampāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi. ‚Wenn der Buddha mich über diese Sache den ganzen Tag mit verschiedenen Worten und auf unterschiedliche Art befragen würde, könnte ich den ganzen Tag mit verschiedenen Worten und auf unterschiedliche Art antworten.

Rattiñcepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, rattimpāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi. Wenn er mich die ganze Nacht befragen würde,

Rattindivaṁ cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, rattindivampāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi. Tag und Nacht,

Dve rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya …pe… zwei Tage und zwei Nächte,

dve rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ …pe…

tīṇi rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya …pe… drei,

tīṇi rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ …pe…

cattāri rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya …pe… vier,

cattāri rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ …pe…

pañca rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya …pe… fünf,

pañca rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ …pe…

cha rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya …pe… sechs

cha rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ …pe…

satta rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, satta rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehī”ti. oder sieben Tage und sieben Nächte, könnte ich sieben Tage und sieben Nächte mit verschiedenen Worten und auf unterschiedliche Art antworten.‘“

Atha kho kaḷārakhattiyo bhikkhu uṭṭhāyāsanā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho kaḷārakhattiyo bhikkhu bhagavantaṁ etadavoca: Da ging Kaḷāra der Adlige zum Buddha, verbeugte sich, setzte sich zur Seite hin und sagte zu ihm:

“āyasmatā, bhante, sāriputtena sīhanādo nadito—„Herr, der Ehrwürdige Sāriputta hat sein Löwengebrüll gebrüllt!“

pubbe appaṭisaṁviditaṁ maṁ, āvuso, bhagavā paṭhamaṁ pañhaṁ apucchi, tassa me ahosi dandhāyitattaṁ. (Und er berichtete dem Buddha alles, was Sāriputta gesagt hatte.)

Yato ca kho me, āvuso, bhagavā paṭhamaṁ pañhaṁ anumodi, tassa mayhaṁ, āvuso, etadahosi—

divasañcepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, divasampāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi;

rattiñcepi …pe…

rattindivañcepi maṁ bhagavā …pe…

dve rattindivāni cepi maṁ bhagavā …pe…

tīṇi …

cattāri …

pañca …

cha …

satta rattindivāni cepi maṁ bhagavā etamatthaṁ puccheyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, satta rattindivānipāhaṁ bhagavato etamatthaṁ byākareyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehī”ti.

“Sā hi, bhikkhu, sāriputtassa dhammadhātu suppaṭividdhā, yassā dhammadhātuyā suppaṭividdhattā divasaṁ cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, divasampi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi. „Mönch, Sāriputta hat das Prinzip der Lehren klar erfasst, sodass er alle Fragen, die ich ihm mit verschiedenen Worten und auf unterschiedliche Art stellen würde, bis zum siebten Tag und zur siebten Nacht beantworten könnte.“

Rattiṁ cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, rattimpi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …pe…

rattindivaṁ cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, rattindivampi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

dve rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, dve rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

tīṇi rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, tīṇi rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

cattāri rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, cattāri rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

pañca rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, pañca rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

cha rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ, cha rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya …

satta rattindivāni cepāhaṁ sāriputtaṁ etamatthaṁ puccheyyaṁ aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehi, satta rattindivānipi me sāriputto etamatthaṁ byākareyya aññamaññehi padehi aññamaññehi pariyāyehī”ti.

Dutiyaṁ.
PreviousNext