sutta » an » an10 » Aṅguttara Nikāya 10.48

Translators: sujato

Numbered Discourses 10.48

5. Akkosavagga
5. Abuse

Pabbajitaabhiṇhasutta

Ten Regular Reflections for a Renunciate

“Dasayime, bhikkhave, dhammā pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbā.
“Mendicants, one who has gone forth should often review these ten things.

Katame dasa?
What ten?

‘Vevaṇṇiyamhi ajjhupagato’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
One who has gone forth should often review this: ‘I have secured freedom from class.’

‘Parapaṭibaddhā me jīvikā’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘My livelihood is tied up with others.’

‘Añño me ākappo karaṇīyo’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘My behavior should be different.’

‘Kacci nu kho me attā sīlato na upavadatī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘I hope there’s no reason to blame myself when it comes to ethical conduct?’

‘Kacci nu kho maṁ anuvicca viññū sabrahmacārī sīlato na upavadantī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘I hope that, after examination, sensible spiritual companions don’t reproach any aspect of my ethics?’

‘Sabbehi me piyehi manāpehi nānābhāvo vinābhāvo’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘I must be parted and separated from all I hold dear and beloved.’

‘Kammassakomhi kammadāyādo kammayoni kammabandhu kammapaṭisaraṇo,
‘I am the owner of my deeds and heir to my deeds. Deeds are my womb, my relative, and my refuge.

yaṁ kammaṁ karissāmi kalyāṇaṁ vā pāpakaṁ vā tassa dāyādo bhavissāmī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
I shall be the heir of whatever deeds I do, whether good or bad.’

‘Kathaṁbhūtassa me rattindivā vītivattantī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘As the days and nights flit by, what sort of person am I becoming?’

‘Kacci nu kho ahaṁ suññāgāre abhiramāmī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘Do I love to stay in empty huts?’

‘Atthi nu kho me uttari manussadhammo alamariyañāṇadassanaviseso adhigato, yenāhaṁ pacchime kāle sabrahmacārīhi puṭṭho na maṅku bhavissāmī’ti pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbaṁ.
‘Do I have any superhuman distinctions in knowledge and vision worthy of the noble ones, so that when my spiritual companions question me on my deathbed I will not be embarrassed?’

Ime kho, bhikkhave, dasa dhammā pabbajitena abhiṇhaṁ paccavekkhitabbā”ti.
One who has gone forth should often review these ten things.”

Aṭṭhamaṁ.